djurens inflytande på oss homosapiens

Hej kära blogg.
Har varit ute och sladdrat lite, försöker mig på att skapa min blogg på Spotlife, men lite krånglig sida där.
Nu e jag här och gästspelar lite.
Ja ni , har ett stort dilemma nu, har ju som bekant 2 islandshästar, men som mitt liv ter sig ,och min värkande kropp, så har vi ev, bestämt oss för att sälja en av våra hästar. Ingen lätt uppgift, då både jag och mannen står och gråter ,samtidigt som vi formulerar annonsen på hestnet. Ja, ni som har djur förstår nog detta, och till er andra kan jag bara jämföra detta med , tänk om du var tvungen att ge upp något du vurvar väldigt mycket om, och som dessutom bara har dig att lita sig till, lite svårt beslutatt utesluta denna varelse, lr hur?
Annars flyter livet på, jobb ,jobb ,jobb. Men är man arbatsnarkoman som jag så e det ok. Men skulle vilja ha mindre ont i kroppen.
Men ,men, Allways lock on the bright side of life, det är jag det.
Må så gott, ses snart, om inte här så ,kanske snart på Spotlife, bara sidan blir klar snart...... KRAM....

jag 50+ på papperet, men ålderslös på insidan.................


Slarvmaja, det är jag det....................

Jaha, då har man slarvat bort sitt körkort då. men men det är väl ändå inte det jag kör med...............
Har ringt Transportförbundet och beställt ett nytt. Jag som tyckte jag såg riktigt bra ut på förra fotot.
Nu e man några år äldre, och det kommer ju som bekant att synas, men jag får gå fort och se glad ut ändå.
Nog om detta,,, någon mer än jag som tycker att kung Bore kan dra åt en annan del av vårt jordklot nu, fan vad less jag är på denna låååååååååååååååånga vinter......
Ha det hörs snart kram......................

Att vara adoptivbarn

Följer programmet spårlöst varje vecka, med tårarna rinnandes ner för mina kinder så inser jag ett faktum, vilken känsla det måste vara för dessa barn, att göra denna resa tillbaka till sitt födelseland.
Jag är själv inte adopterad, men jag har själv varit på väg att adoptera ett barn, då jag inte kan få egna barn.
Känner så mycket för dessa barn, och tycker ( har alltid tyckt) att det är viktigt att finna sina rötter.
Blir så fantastiskt medveten om vad det faktiskt är som det hela handlar om. Föräldrar ,det är dom som uppfostrar en även om det inte är dom biologiska, men rötterna det är gener vi har inom oss, och som jag tror vi vill veta om.
Jag har säkert fel, men det är bara en tes som jag tror mig känna, när jag ser programmet.
Ibland är TV helt ok. kramar från lilla tänkande mig<3

Livets efterrätt

Hej alla glada.
Ja, livets efterrätt är ju som bekant, när barnbarnen kommer.
För mig och många andra som inte begåvats med några barn, finns det andra saker som blir en liten efterrätt i livet.
Jag har tyvärr inte kunnat få några barn, en sorg i sig, men jag vägrar bli en bitter människa, så man får finna
andra väger till den så kallade efterrätten.
För mig blev det att av en slump ta upp ett ungdomsintresse, hästar. Men på en alldeles ny nivå( var förr en dressyr och hoppryttare). Nej ,nu började jag för 7 år sen att rida islandshästar, och tro mig , det är en stor skillnad att rida 3 gångare, mot 4 och 5 gångare. Och jag brukar säga att det finns hästar, och så finns det terrierhästar.
Små och ettriga är dom, men ack vilken stor häst det lever inom dom små liven, hahaha.....
Ivilket fall, så blev min första träff med min första blivande ägda lilla isis, en kärlek vid första ögonblicket.
En luggsliten exemhäst vid namn Lysingur ( gurkan ), med sorgsna bruna ögon , svårfångad i hagen misskötta sommarexem och en sårig man, som han skavt av emot träd i en hage som han inte borde gå i. Men en fantastisk 5 gångare med en klockren tölt.
Jag köpte honom, och idag har han en lång fin vit man, går täckad från april till okt, utan ett enda träd att klia sig mot, går lös med mig och kommer direkt när man ropar. Känner en så stor kärlek till denne fine man (20 år ) nu, pigg som en mört och bara min, inga hårda turer ,med sår på hela kroppen.
Vi har oxå utökat vår hästskara med en till isis, han heter Flipi ,en stor och vacker valack som är 13 år. Bestämd och envis som få.
Ja detta är min efterrätt i livet.
Djur får oss att må bra i själen, och för mig ,ett litet plåster på såren över att inte fått njuta av att bli varken mamma eller mormor, farmor.
Det gäller att fylla livets påse med värdefulla saker, och att själv gå genom livet, och inte låta livet passera genom en. kram och tack för idag.

Tänkvärda ord.........

Har idag varit på begravning av min enda faster.
En mycket ljus och vacker cermoni, precis som faster ville ha det.
Prästen sa många tänkvärda saker, som jag helt och fullt håller med om.
Citat: Vi tror alla att den där gud är en sur gubbe som sitter på sitt moln och kastar stentavlor på oss.
Då skrattade jag inombords, såg synen framför mig.
Han sa oxå att vi inte ska se döden som ett slut, utan att när kroppen vi bott i är trött ,så är det dags att lämna den, men själen av den avlidne ,den finns inom oss.
Och visst är det så, jag känner fortfarande min fars närhet bara jag tänker på honom, fast det är 9 år sen snart , sen han gick bort.
Man ska oxå inte bara se omöjligheter, utan möjligheter.
När allt känns och ser mörkt ut kan man lätt fastna i en sån känsla, och kommer ingen vart. Men ni ska komma ihåg, att det kan aldrig bli så svart ,så man inte ser en liten strimma ljus. Det är min filosofi.
Det går inte, säger folk till mig, då säger jag, det går visst, men du kanske får backa tillbaka och köra in i rondellen igen, sen ta en annan väg ut.
När allt känns som värst, brukar jag vända tankar o blick mot något possitivt, och ganska snart finner jag en bättre väg ut ur det negativa.
Summasurum av denna dag är : jag lever och tänker fortsätta att utträtta så bra saker jag bara kan ,från den första dagen av resten av mitt liv.
Imorgon ska jag le mot alla jag möter, det kostar mindre energi, än om jag ser sur ut. Försök det ni oxå alla medmänniskor, och ni ska få se så mycket glädje ni får tillbaka.
Tack för ordet. Kram

Sveriges sjukvård 2011.

Ja vad ska man säga om sveriges sjukvård anno 2011?
Hörde på radion idag att landstingets larm inte räcker till för våra patienter.
Så nya larmet nu är hör och häpna. ETT GRYTLOCK OCH EN SKED:
Är det 1 april redan, kan man undra.
Hur gör en patient om båda armarna är gipsade och sitter fast i någon ställning?
Hamra med skeden med fötterna kanske.
Detta är skandalöst, fattar ingenting jag, var är vi på väg.
Fattas bara att ättestupan inför igen, kanske lika bra det förresten. !

Oranga kuvertet från pensionsmyndigheten= ETT STORT SKÄMT!

Ja, så har det kommit detta kuvert.
Var det en kul läsning? ICKE!!!!!!!!
Skattemyndigheten har fått en ny medarbetare tror jag.
Gissa vad han heter?
TRYCKFELSNISSE, ja så måste han heta.
Jag har arbetat i 35 år som egen företagare, min sambo som är många år yngre än jag får mer än mig.
Hur kan det vara möjligt?
Det blir till att jobba, sen direkt från arbete till graven, det är så dom räknat ut det hela. Vi ska kosta så lite som möjligt, förstår ni väl.
Tur i oturen att min sambo jobbar många år efter min pensionsålder.
Det fina i kråksången, är ju att HAN är min extraförsäkring, ett tips jag gärna delar med mig.
Till saken hör att vi precis köpt hus alldeles ovanför Tibble ålderdomshem.
Så det blir enkelt som en plätt för honom att sätta mig i rullstolen och bara med en enkel knuff putta ner mig för backen, så är jag hemma. 
Ja, summa kardemmuman ,ARBETE FRÄMJAR VARKEN HÄLSA ELLER VÄLSTÅND, så det så.
Men njut av livet ialla fall. KRAM........................ 

Vänsterhänt= Litet handikap. Svar jaaaaa!!!!!!

Jag är född vänsterhänt.
Åh, säger människor jag möter, "Då är du ju så där konstnärlig du, det är därför du har valt ett yrke som frisör.
Kan så vara, kan oxå berätta att jag hade MVG (dåvarande 5:a) i teckning av självaste Prins Hans,
som jag hade äran av att ha som teckningslärare.
Men vad hjälper det i vardagslivet, när en så naturlig sak som att köpa en korv med mos, en snabblunch?
Får den köpta mosbrickan,börjar lite försiktigt att smaka på moset o räksalladaden, sen börjar helvetet, hur i hela världen skär man av korven?
Knivdelen på gaffeln sitter ju på fel sida!
Men kostnärlig som man är, vänder man så att säga på steken ( gaffeln ), och försöker slita av en bit av korven.
Allt slutar dock med att jag greppar ( ursäkta uttrycket) korvjäveln med den ( i mina ögon ) värdelösa gaffeln, och helt sonika biter av en bit.
Ett annat problem jag stött på genom åren som lite handikapad är: alla dessa släktmiddagar.
När det serveras sås, ska det alltid serveras i någon fin skål, med tillhörandes såsslev ( som bara någon högerhänt gjort). Ni vet en sån där fin sak, där såsen ska hällas från sidan. Ni högerhänta : you miss a point there. Mitt resultat blev, att jag nästan vred handen ur led.
Det jag har sviter av än idag är ( opererat min handled för karpalsyndrom), är i syslöjden på 70-talet, när fröken sa att vi hade sååååå bra ergonomiska saxar ( hon glömde poängen där: "för högerhänta"). Själv kan jag säga att jag nästan bröt tummen i dom så ergonomiska saxarna.
Sist men inte minst, kan jag säga att det finns inte ens så många vänstersaxar att botanisera i inom frisöryrket heller.
Men jag ska inte klaga, trots allt krångel i vardagslivet, så sållar vi vänsterhänta oss till en seleber skala homosapiens, en av do m är Einstein. Inte helt fel det heller. Jag fortsätter nog att bita av min korv i mosbrickan jag.<<<<<<<<<<3

Glädjens vägar förändras med stigande ålder.

Ja ,så är det allt. Vid ca 30, var man exalterad av alla skriverier om alla mirakelkrämer, som kunde ta bort dom första ålderstecknen.
Glad i hågen traskade man iväg till den bästa parfymeriaffären man kunde hitta, och där låg den, MIRAKELKRÄMEN , en förmögenhet fattigare stegade man ut med en pytteliten burk i en gigantisk lyxigt utförd påse, och man kände sig som den lyckligaste i världen. Hem och man började att kleta och smeta denna dyra ynnest, hoppandes upp nästa morgon för en koll i spegeln. Gissa vad? nothing happends. Rena rama bull shit.
Nu en ny era, kan jag bara säga, (med glimten i ögat).
Har sen länge varit en stor hatare av fönsterputsning, och länge och väl anlitat dessa slavar. ( Lätt att ringa o klaga då man ser en glosa lr 2.
Men, så börjar man klaga för en kund, och vips så föds ett nytt glädjeämne,
min kund säger: Har du inte universaltrasan? Har jag inte vad , säger jag!
Men ,var är du ifrån ,kontrar min kund. Köp en sådan och du behöver aldrig anlita en fönsterputsare, och aldrig mer bli irriterad över en suddig glosa på fönstret.
Stod helt handfallen, ok tänkte jag, för ca 10 år sen snackade vi rynkkrämer. nu snackar vi universaltrasor.
Jag som går på allt som har med nyheter , traskade raskt iväg till närmsta affär, och där låg den i sin turkosa prakt , nästan euforisk grabbar jag tag i sista ex, går med stadiga steg fram till kassan ,lägger denna (ganska billiga) ynnest på bandet . Springer lycklig till bilen, och nu kan jag bara säga : Välkommen du skrynkliga , blöta . alldeles förträffligt turkosblåa nya glädje i mitt liv...................................... Så kan det bli<<<<<<<<3

Jag är kontrasternas quinna absoluta!

Frisörlivet bjuder på flärd och glamour, vilket i sig är otroligt härligt, att göra människor vackra är något som står mig varmt om hjärtat.
Kontrasten till det är att jag efter frisördagen ,drar  på mig skitiga stallkläder , kavlar upp ärmarna och börjar dagens sysslor där.
Inget konstigt med det, så har mitt liv alltid sett ut ,och kommer att se ut. Vitt eller svart, aldrig någonting mitt emellan här inte.
Ett tag var jag inne i träningssvängen, och då var det inte 1 dag i veckan å nej, tränar jag ,så tränar jag, det blev 6 dagar i veckan. Men det varar aldrig länge.
Jag tror mitt vit-svarta beteende beror på att jag enligt astrologin, har min självaspekt i tvillingarna, alltså lite svängig.( egentligen är jag ju jungfru, den där dryga pedanten ni vet ).
Innan jag blev sambo så hade jag en sjuk mani på att alltid ha kryddorna i bokstavsordning. Va, tänker ni, är hon knäpp eller?
Men tänk själva, när man ska göra en gryta med sjuttioelva olika kryddor i, praktiskt att bara kolla curry står på c o.s.v.
Men det fick jag lägga ner, för jag la alldeles för mycket energi på att tillrättavis min sambo. Han såg riktigt orolig ut när jag for ut mot honom och undrade : Meeeeen, menar du allvar?
Vi köpte hus nyligen, och helt plötsligt fann jag mig själv stå med deg upp till armbågarna och baka en massa olika sorters bröd. Jag tänkte själv att nu har det brunnit i hjärnkontoret, jag baka. Men det gick oxå över ,så nu bakas det ingenting.
Ja ,kontrasternas quinna ,det är jag det.
Behöver jag tilllägga färgen på mina kläder går i vitt eller svart, likaså hela vårt hem.

mitt liv som frisör

Här är mitt liv.....

Välkommen till min nya blogg!


Om

Min profilbild

tuffan

jag en kvinna i min bästa ålder. Frisör och egen företagare. Fritiden tillbringas i stallet och mina 2 islandshästar. Gillar heminredning, matlagning. Är sambo och bor i villa i Leksand

RSS 2.0