Att vara adoptivbarn

Följer programmet spårlöst varje vecka, med tårarna rinnandes ner för mina kinder så inser jag ett faktum, vilken känsla det måste vara för dessa barn, att göra denna resa tillbaka till sitt födelseland.
Jag är själv inte adopterad, men jag har själv varit på väg att adoptera ett barn, då jag inte kan få egna barn.
Känner så mycket för dessa barn, och tycker ( har alltid tyckt) att det är viktigt att finna sina rötter.
Blir så fantastiskt medveten om vad det faktiskt är som det hela handlar om. Föräldrar ,det är dom som uppfostrar en även om det inte är dom biologiska, men rötterna det är gener vi har inom oss, och som jag tror vi vill veta om.
Jag har säkert fel, men det är bara en tes som jag tror mig känna, när jag ser programmet.
Ibland är TV helt ok. kramar från lilla tänkande mig<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0