ewasfardigheter

Har idag varit på begravning av min enda faster.
En mycket ljus och vacker cermoni, precis som faster ville ha det.
Prästen sa många tänkvärda saker, som jag helt och fullt håller med om.
Citat: Vi tror alla att den där gud är en sur gubbe som sitter på sitt moln och kastar stentavlor på oss.
Då skrattade jag inombords, såg synen framför mig.
Han sa oxå att vi inte ska se döden som ett slut, utan att när kroppen vi bott i är trött ,så är det dags att lämna den, men själen av den avlidne ,den finns inom oss.
Och visst är det så, jag känner fortfarande min fars närhet bara jag tänker på honom, fast det är 9 år sen snart , sen han gick bort.
Man ska oxå inte bara se omöjligheter, utan möjligheter.
När allt känns och ser mörkt ut kan man lätt fastna i en sån känsla, och kommer ingen vart. Men ni ska komma ihåg, att det kan aldrig bli så svart ,så man inte ser en liten strimma ljus. Det är min filosofi.
Det går inte, säger folk till mig, då säger jag, det går visst, men du kanske får backa tillbaka och köra in i rondellen igen, sen ta en annan väg ut.
När allt känns som värst, brukar jag vända tankar o blick mot något possitivt, och ganska snart finner jag en bättre väg ut ur det negativa.
Summasurum av denna dag är : jag lever och tänker fortsätta att utträtta så bra saker jag bara kan ,från den första dagen av resten av mitt liv.
Imorgon ska jag le mot alla jag möter, det kostar mindre energi, än om jag ser sur ut. Försök det ni oxå alla medmänniskor, och ni ska få se så mycket glädje ni får tillbaka.
Tack för ordet. Kram