Livets efterrätt
Hej alla glada.
Ja, livets efterrätt är ju som bekant, när barnbarnen kommer.
För mig och många andra som inte begåvats med några barn, finns det andra saker som blir en liten efterrätt i livet.
Jag har tyvärr inte kunnat få några barn, en sorg i sig, men jag vägrar bli en bitter människa, så man får finna
andra väger till den så kallade efterrätten.
För mig blev det att av en slump ta upp ett ungdomsintresse, hästar. Men på en alldeles ny nivå( var förr en dressyr och hoppryttare). Nej ,nu började jag för 7 år sen att rida islandshästar, och tro mig , det är en stor skillnad att rida 3 gångare, mot 4 och 5 gångare. Och jag brukar säga att det finns hästar, och så finns det terrierhästar.
Små och ettriga är dom, men ack vilken stor häst det lever inom dom små liven, hahaha.....
Ivilket fall, så blev min första träff med min första blivande ägda lilla isis, en kärlek vid första ögonblicket.
En luggsliten exemhäst vid namn Lysingur ( gurkan ), med sorgsna bruna ögon , svårfångad i hagen misskötta sommarexem och en sårig man, som han skavt av emot träd i en hage som han inte borde gå i. Men en fantastisk 5 gångare med en klockren tölt.
Jag köpte honom, och idag har han en lång fin vit man, går täckad från april till okt, utan ett enda träd att klia sig mot, går lös med mig och kommer direkt när man ropar. Känner en så stor kärlek till denne fine man (20 år ) nu, pigg som en mört och bara min, inga hårda turer ,med sår på hela kroppen.
Vi har oxå utökat vår hästskara med en till isis, han heter Flipi ,en stor och vacker valack som är 13 år. Bestämd och envis som få.
Ja detta är min efterrätt i livet.
Djur får oss att må bra i själen, och för mig ,ett litet plåster på såren över att inte fått njuta av att bli varken mamma eller mormor, farmor.
Det gäller att fylla livets påse med värdefulla saker, och att själv gå genom livet, och inte låta livet passera genom en. kram och tack för idag.
Ja, livets efterrätt är ju som bekant, när barnbarnen kommer.
För mig och många andra som inte begåvats med några barn, finns det andra saker som blir en liten efterrätt i livet.
Jag har tyvärr inte kunnat få några barn, en sorg i sig, men jag vägrar bli en bitter människa, så man får finna
andra väger till den så kallade efterrätten.
För mig blev det att av en slump ta upp ett ungdomsintresse, hästar. Men på en alldeles ny nivå( var förr en dressyr och hoppryttare). Nej ,nu började jag för 7 år sen att rida islandshästar, och tro mig , det är en stor skillnad att rida 3 gångare, mot 4 och 5 gångare. Och jag brukar säga att det finns hästar, och så finns det terrierhästar.
Små och ettriga är dom, men ack vilken stor häst det lever inom dom små liven, hahaha.....
Ivilket fall, så blev min första träff med min första blivande ägda lilla isis, en kärlek vid första ögonblicket.
En luggsliten exemhäst vid namn Lysingur ( gurkan ), med sorgsna bruna ögon , svårfångad i hagen misskötta sommarexem och en sårig man, som han skavt av emot träd i en hage som han inte borde gå i. Men en fantastisk 5 gångare med en klockren tölt.
Jag köpte honom, och idag har han en lång fin vit man, går täckad från april till okt, utan ett enda träd att klia sig mot, går lös med mig och kommer direkt när man ropar. Känner en så stor kärlek till denne fine man (20 år ) nu, pigg som en mört och bara min, inga hårda turer ,med sår på hela kroppen.
Vi har oxå utökat vår hästskara med en till isis, han heter Flipi ,en stor och vacker valack som är 13 år. Bestämd och envis som få.
Ja detta är min efterrätt i livet.
Djur får oss att må bra i själen, och för mig ,ett litet plåster på såren över att inte fått njuta av att bli varken mamma eller mormor, farmor.
Det gäller att fylla livets påse med värdefulla saker, och att själv gå genom livet, och inte låta livet passera genom en. kram och tack för idag.
Kommentarer
Trackback
